3395720605_442ecac944_o

Ta åt dig äran

-Jag hade turen på min sida idag.
-Idag stämde allt perfekt.
-Det var min dag idag.

Har du hört orden förut? Är det något du själv brukar säga efter en lyckad tävling eller match? Är det så att segrar, vinster och lyckade prestationer beror på vilken dag det är, om man ha turen med sig eller är det bara något som händer utan att man egentligen vet varför? Nej, givetvis inte. Däremot förklarar olika människor sin lyckade prestation på olika sätt, vilket i sin tur kan både påverka självförtroendet och motiovationen.

De faktorer som man oftast ser som anledning till att man lyckas eller misslyckas brukar man inom idrottspsykologin dela in i :
Stabil – Ostabil
Inre – Yttre
Kontrollerbara – Icke kontrollerbara

Exempel på stabil faktor är ens personlighet, medan dagens humör är ostabil. Inre faktorer är tex ens personliga egenskaper och yttre är domare, väder, underlag osv. Vädret är en faktor som tillhör det icke kontrollerbara, medan hur man reagerar på vädret ligger inom ens kontroll. Hur kan vi då ha nytta av att veta detta? Om du förklarar din seger med att du hade turen med dig, hur vet du när du nästa gång har turen med dig? Det ligger utanför din kontroll eller hur? Om det var rätt domare, vad händer nästa gång det är rätt domare ända fram till dagen innan match/tävling då man måste göra ett domarbyte pga sjukdom? Även detta ligger utom det kontrollbara. Din tolkning av din prestation säger en del om vad du kanske behöver jobba med, hur du ser på dig själv, hur du tar åt dig framgångar eller misslyckande.

Ingemar Stenmark sa en gång för länge sedan några riktigt sanna ord: Jag vet inget om tur, jag vet bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag. Att man lyckas vinna och prestera beror de allra flesta gångerna på att man tränat bra, har en bra plan och strategi, kan behålla fokus oavsett vad som händer och att man är duktig. Att hänvisa till tur eller att man hade en bra dag, är inte bara rent ut sagt bullshit till 98%. Det minskar också din motivation och självkänsla.

Tiger Woods, golfspelaren, fick tidigt övning i att se till att kunna kontrollera oförutsedda händelser. Han var inte så många år när hans pappa tränade honom i att kunna behålla sin koncentration och strategi på golfbanan genom att ge ifrån sig starka ljud eller kasta saker precis när Tiger skulle slå. Allt för att få honom mindre distraherad. Vad kan du göra i din idrott för att ha kontroll?

Som du förstår så är det positivt att ha fokus på det man kontrollera, på det man kan göra något åt, dvs du har tagit ansvar för ditt agerande och på så sätt varit aktiv hela vägen fram till din seger. Alltså ge dig själv en klapp på axeln, ta åt dig äran  och skyll inte på turen.

3395720605_442ecac944_o
Träning och åter träning låg bakom Tiger Woods framgångar.
5691233MO-ponnydressyr

Bli bra på att tävla

För många är tävling och match alldeles, alldeles underbart. Det är det som är meningen med idrott och livet. För att andra är det lite med skräckblandad förtjusning man vaknar på tävlingsdagen. För en del har tävling och match blivit om inte en mardröm, så är de något de fasar för fast det är något de gärna vill, bara inte på själva tävlingsdagen. Många är de som på träning  lyckas med det mesta och tycker allt är kul. På tävling knyter det av olika anledningar sig och man underpresterar, ibland gång på gång och man blir mer occh mer uppgiven.

Det finns olika sätt att hantera en match eller tävling, så att man även om det inte gått som man tänkt, ändå kan ta godbitar med sig till nästa tävling. Hjärnan har inga problem att lägga märke till och komma ihåg misstagen man gjorde, men även om det känns som en mindre katastrof, så har vi självklart gjort bra saker. Så hur kan vi hantera vår upplevelse så att vi effektivt kan klara av både framgång och motgång?

Ett sätt är att redan innan tävlingen bestämma sig för varför man gör denna tävling, vad man vill få ut av den, välja ut vad man ska lägga fokus på, är det något i ens upplägg man vill ändra (matvanor, uppvärmning, rutiner, vem man har med sig osv). Här är det viktigt att man håller sig till vad man själv kan påverka och göra, inte vad ens konkurrenter, domare, väder gör. Bestäm några saker som du ska fokusera på. Efter tävlingen gör du en kort resumé med några få meningar över tävlingen, gärna på ett papper eller om du har en tävlingsdagbok. Besvara frågorna:

  • Vad hände?
  • Vad kände jag?
  • Vad lärde jag mig?

Tanken är att du  enkelt ska ringa in hur det gick (din prestation/resultat), hur det kändes och vad du lärde dig och kan ta med dig till nästa gång. Lägg här fokus på det som fungerade. Det som gick mindre bra noterar du också och funderar ut en plan för det. Efter den här genomgången släpper du tävlingen/matchen och går vidare. Kan nog låta enklare än det är, men kan vara värt att träna på. Lycka till!

5691233MO-ponnydressyr

 

20160322_201933[1]

Positiv barnidrott

I tisdags var jag på en föreläsning om idrottsföräldrar, som Johan Fallby hade i Ystad. Fallby har skrivit boken ”Gör det bättre själv om du kan”, som kom ut i början av december i fjor. Det där med barnidrott och hur föräldrar agerar och beter sig när deras barn idrottar tycker jag är väldigt intressant och synnerligen viktigt. Mottot ”Så många som möjligt, så länge som möjligt, i så bra idrottsmiljö som möjligt” är det som gäller för en bra och positiv barnidrott. De flesta av oss har väl någon gång stött på den där föräldern som ger sig på barnet, domaren eller funktionären när det inte går som den har tänkt sig. Som tur är har ca två tredjedelar av alla idrottsföräldrar en positiv eller åtminstone neutral påverkan på sina idrottande barn. Det pratas mycket om talangutveckling och hitta talanger så tidigt som möjligt. Mindre pratas det om att idrottsföräldrar som på ett bra sätt sköter sin roll som just förälder kan vara en nog så viktig talangfaktor.

Hur kan man då göra för att få till en bra barnidrott och skapa en positiv idrottsmiljö? Mycket givetvis, men just miljön togs upp på tisdagens föreläsning. I en bra idrottsmiljön är prestation och insats i fokus, miljön är trygg, men ändå utmanande för att på så sätt gynna inlärning och utveckling. Vidare uppmanas barnen att alltid göra sitt bästa och kämpa oavsett situation och man har ett långsiktigt utvecklande i fokus. För att nå jämnare och bättre resultat ska betoning på prestation och utförande vara i centrum och varje individ eller del av laget ska jämföras med sig själva och inte med andra. Kan låta självklart, men vi vet att det på många håll är lite si och så på den fronten. Fundera gärna på hur dessa råd kan hanteras av såväl tränare, som förälder och förening.

Fallby har i sin bok gjort en sammanställning över vad barn förmodligen skulle vilja om de hade fått som uppgift att skriva ner hur de skulle vilja bemötta. Lite av 10 ”Guds” budord. Här kommer några av dem:

  • Ge inte tekniska eller taktiska råd till mig när det är tävling eftersom det gör det svårt och rörigt för mig.
  • Bli inte arg på mig och kritisera mig inte om jag förlorar.
  • Lägg inte så stor vikt vid om jag vunnit eller inte. VM är inte imorgon, och jag orkar nog inte fortsätta till VM om du pressar mig hela tiden.
  • Beröm mig när jag lärt mig något nytt eller när jag kämpat som besatt.
  • Låt mig styra saker inom idrotten själv eller tillsammans med min tränare. Jag vill bli självständig och lära mig hur det går till att idrotta.
  • Ge gärna tips om praktiska saker som hur jag ska äta och dricka, när det är bra att värma upp, hur jag återhämtar mig med med sömn, eller annat du lärt dig i livet.
  • Uppmuntra mig regelbundet så att jag vet att du bryr dig om mig och min idrott.
  • Om du hjälper mig och andra att ha roligt, kanske jag vill fortsätta träna till ett VM ändå.

Läs gärna Fallbys bok ”Gör det bättre själv om du kan”. Finns många matnyttiga tips för dig som är intresserad av barnidrott eller är idrottsförälder.

20160322_201933[1]

20160322_201840[1]

2950725099_59b172c957_b flickr

Rädsla inom idrotten

Att man är rädd när man håller på med sin idrott är nog vanligare än man tror, men inget man så gärna vill prata om. Rädsla förknippas oftast som något negativt, men är egentligen en ganska användbar känsla, som kan rädda oss i många situationer. Den är ett väldigt viktigt, ursprungligt, biologiskt försvar mot hot och som gynnar vår överlevnad. Utan den hade vi inte kunnat identifiera när vi är i fara. Människor har överlevt tack vare sin förmåga att snabbt reagera på yttre livshotande faror, såsom björnar och tigrar och att förutse och undvika faror. Människan är alltså i grunden skapad med en hög förmåga att förutsäga och undvika farliga situationer. Rädslan gör oss beredda på att fly eller kämpa om vi hamnar i händelser och situationer som kräver det.

Man kan vara rädd av olika anledningar, tex för att vara ensam, bli sårad, för att misslyckas, för att skada sig, för att det ska göra ont, för att det ska vara obehagligt, för att man ska tappa kontrollen, för att inte bli omtyckt och uppskattad, för att förlora tryggheten. Man kan dela in rädslan i två olika typer:

  • en fysisk rädsla för att skada sig fysiskt eller man har traumatiska erfarenheter. Denna typ av rädsla blir vanligare ju äldre man blir.

  • en prestationsrädsla där man är rädd för misslyckas, att inte prestera bra, att man kommer känna besvikelse och skam. Denna typ är oftast kopplad till vilken typ av personlighet man har. Man vill göra bra ifrån sig, bedömer sig själv utifrån vad man prestera och inte vem man är.

När rädslan väl slagit till tenderar personen ofta att med full övertygelse tro på sina tankar som om de vore sanna, vilket ofta leder till till att idrottaren tar till olika sätt för att bli av rädslan och obehaget, men våra tankar är inte alltid sanna. Våra tankar lägger ibland krokben för oss. Det vi tänker är inte alltid sant, det är inte alltid en kopia av verkligheten. Vi är duktiga på att konstruera vår egen verklighet utifrån vår erfarenhet, olika situationer som vi varit med om och så kommer vi fram till ett resultat, som ibland överensstämmer med verkligheten och ibland inte. Om en handling, känsla eller uppfattning passar in i vår ”historia” kommer den att tas emot hur ologisk eller absurd den än är.

Det sättet vi ofta löser vår rädsla på är att ta till olika flykt-, undvikande- och säkerhetsbeteenden. Genom att välja att fly eller undvika går ångesten snabbt ned i stunden, men leder samtidigt till negativa konsekvenser för den idrottsliga utvecklingen och prestationen.

Exempel på flykt och undvikanden är att plötsligt känna sig sjuk eller skadad vid tex tävling eller träning, avboka träning, skylla på tidsbrist, måste städa, måste träna på något annat, hitta ett annat problem man måste ta tag i först, måste köpa nya skor. Man kan  också försöka undvika vissa moment som är förknippade med rädslan, tex kan en fotbollsspelare se till att inte bli passningsbar genom att placera sig olämpligt. Det kan vara ryttare som styr ut förbi hindret i sista sekund för man anser man ligger fel, känns fel, att man måste sadla om etc. De här beteenden känns ofta bra för stunden och rädslan försvinner snabbt, men leder aldrig framåt och gör att idrottaren aldrig får nya erfarenheter av situationen som är viktiga för att kunna ifrågasätta sina tidigare tankar och föreställningar. Nya erfarenheter kan ge lärdom om att ångest visserligen är obehaglig men inte så farlig. Eftersom dessa beteenden ger snabb lindring är sannolikheten stor att man fortsätter att använda sig av dessa beteenden.

Säkerhetsbeteenden används för att tillfälligt minska ångest när det inte går att fly eller undvika en obehaglig situation. Beteenden skapar en falsk säkerhet och felaktig inlärning kring att de var säkerhetsbeteenden som gjorde att personen ”överlevde” situationen – men hindrar samtidigt inlärningen kring att symptomen inte är farliga. Exempel på sådana beteenden är att tvinga sig att tänka eller älta vissa saker, försöka överkontrollera saker, utföra olika rutiner och tvångsmässiga beteenden, söka en överdriven försäkran från omgivningen. Att förneka och försöka tvinga bort vad du känner brukar bara resultera i ökad rädsla med risk för mer skada. Dessa beteende tar inte bort den grundläggande ångestproblematiken utan ger en falsk känsla av säkerhet just i stunden. Symptomen återkommer därför vanligtvis ofta i ännu starkare intensitet än tidigare. Idrottaren riskerar därför att förlora sig i en inre kamp mot sina egna känslor, där rädslan för de egna känslorna utlöser ytterligare ångestsymptom som gör idrottaren ännu räddare och behöver använda ännu fler säkerhetsbeteenden. Risk att idrottaren lägger störst fokus och energi på beteende som inte är relevanta för det som faktiskt krävs för en optimal idrottsprestation.

Det man vill är att idrottaren jobbar för att få nya erfarenheter och insikter i situationen, att situationen inte är så livshotande som kroppen signalerar, att det i själva verket är de egna tankarna och de egna fysiologiska reaktionerna som skrämmer.

2950725099_59b172c957_b flickr

Vulkanen Rallate

Vulkanen Rallate

Har ni kört väg 108 mellan Ljungbyhed och Röstånga har ni varit ca 10-15 meter från en vulkan. Jällabjär utanför Röstånga är en ganska välkänd gammal vulkan, men Rallate som den här vulkanen heter är mindre känd trots sina 110 miljoner på nacken.

Som en följd av kollisioner mellan den europeiska och den skandinaviska kontinentalplattan blev det en bred förkastningszon som går diagonalt genom Skåne, från nordväst till sydost och längs denna zonen uppstod både jordbävningar och vulkaner. Rallate är ett resulatat av kollisionen och var alltså en aktiv vulkan för 110 miljoner år sedan. De sexkantiga basaltpelarna som man kan se idag bildades när lavan kyldes av och stelnade i vulkanrören. Söderåsen består till 20 % av de vulkaniska bergarterna basalt, diabas och amfibolit.

Namnet Rallate kommer från ”stig in” eller ”ragla till” och det tror man kommer från att det tidigare låg en landsvägskrog här. Precis intill basaltkuppen rinner en bäck och den rann rakt igenom torpet Rallatill, som på 1800-talet låg där vägen går nu.

Rallate är ganska lätt att hitta från vägen (när man väl vet vad man ska leta efter) och i år har Naturum även märkt upp hur man hittar från ”skogshållet”.

Vulkanen Rallate

Dynafits modell Feline Vertical Pro me en grön och en rosa sko.

Dynafit satsar fullt ut på terränglöparen

Dynafit är kanske inte det första märket man tänker på när man tänker trailrunning, men de gör nu en storsatsning och kommer med en kollektion där en terränglöpare kan hitta allt den kan tänkas behöva.

Deras skor är i centrum och mest speciellt för dem är deras olika snabbsnörningar och deras sulor. Tillsammans med Vibram har de tagit fram en speciell gummiblandning som fäster även på blöta klippor. Skorna är också ”utrustade” med ett grovt mönster som ska ge fäste på alla möjliga och omöjliga underlag, vilket uppskattas av många oavsett om man springer långdistans, kortare traillopp eller orientering. Deras toppmodell heter Feline Vertical Pro, en sko som väger 250g och där ett par består av en rosa och en grön sko. Snyggt!

Dynafits modell Feline Vertical Pro me en grön och en rosa sko.
Dynafits modell Feline Vertical Pro med en grön och en rosa sko.

Förutom skor så kommer kollektionen att innehålla jackor, tröjor, shorts, byxor samt en löparkjol till tjejer. Här satsar man på väldigt lätta material med antingen maximal fukttransport eller total vindtäthet. Det kommer även att finnas kläder för de som vandrar och även här satsar man mycket på stretch och lätta material, men kläderna har en lösare passform jämfört med löparkläderna.

Påverkar positiva tankar min prestation?

Hur påverkar positivt tänkande min prestation?

Att jobba med att ändra sina tankar och även känslor är nog det som de allra flesta förknippar med mental träning och kanske även idrottspsykologi, vilket man förväntar sig ska göra underverk för sin prestation, men gör det det? Att tänka positivt för att förbättra sin prestation är något som kan härledas till tidigare forskning och man vet nu att det stämmer inte helt och hållet. Det finns bristande vetenskapligt stöd i forskningen för att man genom att kontrollera sina tankar och känslor ska kunna förbättra sin prestation, därmed inte sagt att det inte fungerar för någon. Det finns alltid undantag som bekräftar regeln och det verkar som att de som har en positiv självbild är de som kan få en viss effekt av positivt tänkande.

Att försöka ändra negativt tänkande till positivt kan man säga handlar om att försöka behandla ett symptom istället för att försöka reda ut orsaken till de negativa tankebanorna. För någonstans finns det en orsak till de negativa tankarna och vanliga orsaker kan t ex vara bristande självkänsla, stress, utbrändhet och sömnbrist och till de orskaerna finns betydligt bättre metoder att jobba med än att vända negativa tankar till positiva. Det skulle bara vara som att tapetsera nya fina tapeter på en möglig vägg, det är fint ett tag, men sen kommer möglet igenom även de nya tapeterna och man får ännu mer jobb med att komma tillrätta med problemet.

Jag tror inte jag är ensam om att få höra att du får inte tänka/säga ”inte” för det kan inte hjärnan förstå, tex om jag säger ”Nu ska jag inte glömma…”, så lär jag enligt den hypotesen med all säkerhet glömma. Ordet  ”inte” har ingen magisk kraft, som hjärnan inte kan hantera. Du kan med gott samvete säga ”inte” om du känner att du behöver det. Det som är problemet med att försöka styra och kontrollera de negativa tankarna till mer positiva är att de automatiska tankeprocesserna vinner över de medvetna när vi är under stress och under mentala påfrestningar och varje försök att försöka styra kommer med all sannolikhet få motsatt effekt, vilket kallas de ironiska processerna. Faktum är att de sällan är tankarna eller känslorna som är de stora bovarna utan ”problemet” ligger mer i rädslan för sina egna tankar och känslor, att man helt enkelt är rädd för att man tänker och känner fel saker och då utvecklar ytterligare stress. Tankar och känslor är inget farligt och man vinner mer på att försöka förstå och acceptera dem än att försöka styra och kontrollera.

Hur var det nu med kopplingen mellan prestation och positivt tänkande? Vill man förbättra sin prestation så är den fysiska träningen viktigaste, du kan aldrig träna dig mentalt till en fysisk toppform. Däremot kan du genom att jobba med den mentala biten på olika sätt plocka ut maximalt av din fysiska kapacitet när du som bäst behöver det, men lägg inte för mycket fokus på att modifiera dina tankar.

Påverkar positiva tankar min prestation?
Påverkar positiva tankar min prestation?
Undvik överträning

Träna klokt för att undvika överträning

Det finns ett ordspråk som säger ”No pain-no gain”, dvs det ska göra ont för att man ska lyckas och komma någonstans. Visst, ska man utvecklas och komma så behöver man träning, ju högre mål man har desto hårdare träning, men det är inte alltid den som tränar flest timmar som kommer längst och är bäst. Devisen ”No brain-no gain” är att föredra i detta sammanhang.

I dagens läge så översvämmas vi av att vi måste träna, vi måste göra så, vi måste göra si och det vimlar av statusuppdateringar och bilder på de sociala medierna på alla träningspass alla gjort, vilket kan trimma igång de flesta till att köra ett extra pass och få andra att känna skuld för visst är all träning bra eller? Nej, det är faktiskt inte alltid bra att träna och det är en klar fördel att ha en plan för sin träning, speciellt om man har lite högre mål med sin träning. För det är inte så att det bara är att träna på och hoppas och tro att då blir man bättre. Det finns en övre gräns för hur mycket en idrottare/männsika kan tillgodogöra sig vid en viss tidpunkt och här gäller det att anpassa sin träning till både individen och dagsformen. Steg ett för att träna, utvecklas och kanske tävla är att man får vara frisk och skadefri. Man kan kanske tro att för att lyckas med detta är att man ser till att ha en god fysik, men man vet att ofta spelar olika psykologiska faktorer in, såsom en bra självkänsla, förmåga att lyssna till sin kropps signaler och förmågan att hantera stress.

En mycket faktor för att lyckas med sin träning stavas återhämtning och här gäller att ju mer aktivitet desto större återhämtningsbehov. Syftet med återhämtningen är att återställa energinivåerna efter belastning och trötthet. Här kan man se till att lägga in återhämtande träning, dvs lätta och korta träningspass (30-45 min) och även crosstraining (kompletterande eller alternativ träning). Andra sätt att se till att få tillräcklig återhämtning är aktiv återhämtning som är tex lätt promenad eller cykling. Ytterligare bra återhämtningsmetoder är stretching, massage, bastu, yoga och att vistas i naturen.

Får kroppen tillräcklig återhämtning så minskar risken för tex kronisk trötthet, överbelastningsskador, utmattningsdepression, bristande motivation, nedsatt immunförsvar och nedsatt prestationsförmåga, dvs tecken på överträning. Det finns många olika symptom på överträning och det finns både fysiologiska, psykologiska, immunologiska och biokemiska symtom. Fysiologiska symtom är bl a nedsatt prestationsförmåga, förlängd återhämtningstid, minskad muskelstyrka, förhöjd andningsfrekvens och koordinationsproblem. De psykologiska symptomen är bl a känslor av nedstämdhet, minskad självkänsla, koncentrationssvårigheter, minskad motivation att träna och lättare att ge upp i motgång. Fler sjukdagar, fler kortförkylningar och ökad allergikänslighet är typiska immunologiska överträningssymtom. De biokemiska överträningssymptomerna hittar man när överträningen gått långt och kan innebära sämre reglering av blodsockernivån och minskad bentäthet med risk för stressfraktur. Av de olika symptomen är det de psykologiska som visar sig först och de övriga effektivast när det gäller att fastställa överträning.

Det finns mycket att skriva om träningsplanering och överträning, så det kommer fler inlägg om detta ämne.

Undvik överträning
Undvik överträning
Skäradammen

Konstgjorda Skärdammen

Man skulle kunna tro att en nationalpark skulle ha gott om naturliga sjöar, men faktum är att den enda naturliga sjö i parken är Odensjön. Skärdammen i Skäralid som med tanke på sitt läge precis utanför Naturumet och Skäralids restaurang är nog en av den mest välbekanta, välbesökta och fotograferade sjö eller damm i nationalparken. Många tror kanske den är naturlig, men faktum är att den byggdes 1929 av källarmästaren Grundström, som ville göra trakten mer attraktiv.

Han dämde upp Skärån, där bäcken tidigare rann ut i ett al- och björkkärr. Sedan planterades ädelfisk ut, så att dammen kunde nyttjas till fiske. Var man sugen skulle man även kunna hoppa i för ett svalkande bad eller kanske en simtur.

Dammen fyllde även ett syfte för turisthotellet, som låg här då. På vintern när dammen hade fått en tjockt istäcke sågade man upp isen i stora kuber och förvarade den dels i en iskällare och dels under sågspån för att på så sätt kunna kyla hotellets mat under sommarhalvåret. Dessutom fick man ytterligare en inkomstkälla då man sålde isen till mejerier och gästgivargårdar i trakten.

Nu får man inte längre fiska i dammen, där du hittar bl a aborre, sarv och gädda. I dammen finns även sångsvanar, gräsänder och knipa. Det sägs att när dammen invigdes 1930 planterdes det in ett par sångsvanar, som senare kunde bevisas vara knölsvanar. Sedan har sångsvanspar vid flera tillfällen planterats in, men nuvarande sångsvanar har kommit alldeles, alldeles själva.

Tycker nog att Grundström lyckades med sin målsättning att öka attraktionsläget i Skäralid genom sitt dammbygge. Visst är dammen fin?

Skäradammen
Skärdammen i Skäralid ligger fint slutet av sprickdalen.

.

Rehabträningen är  viktig vid skada

Vägen tillbaka efter skada

Alla har vi väl blivit skadade någon gång och oavsett om vi är idrottare eller inte vill vi fortast möjligt blir bra igen. Hur lång vägen tillbaka är beror bl a givetvis på skadans omfattning, hur snabbt man får hjälp, om man får rätt hjälp och rehabträningen om oftast följer. Det många inte vet eller tänker på är att det ligger ganska mycket psykologi bakom om och hur lång tid det kommer att ta för personen att vara i full gång igen. Det finns bl a en svensk vetenskaplig studie som visar att man redan vid ett första mättilfälle kunde identifiera vilka idrottare som inte skulle komma tillbaka till sin idrott trots att de fysiskt sätt var helt rehabiliterade.

De grupper som ligger i riskzonen för att ha få problem med att hantera en skada är bl a yngre personer (under 22 år), förstagångsskadade, de som har lågt självförtroende eller ett begränsat kontaktnät. Andra faktorer som spelar in är förmågan att sätta upp mål för rehabiliteringen och om man upplever rehabiliteringen som stressande och/eller hotfylld (det finns kanske en risk för att inte längre platsar i laget tex).

De faktorer som påverkar rehabiliteringstiden är bl a hur snabbt man accepterar sin skada. Ju snabbare acceptans av skada och prognos, så man kan börja bearbeta sin situation, ta in information om skadan och är positiv till att komma igång med rehab, desto bättre. Även om man accepterar sin skada kan man givetvis ha stunder av besvikelse, rädsla, oro och man kanske vill dra sig undan, men det är ett fullt normalt beteende. Det som kan förlänga rehabtiden är om den skadade under en längre tid pendlar mellan att vara glad och sjunka ner i en djupare nedstämdhet. Ytterligare en faktor som har betydelse för rehabilteringen är om man väljer att fortsätta med sitt sociala liv, får fortsätta att vara en del i laget (om man är lagidrottare) eller gemenskapen och inte väljer att dra sig undan från vänner, kompisar och familj.

Något som brukar vara positivt i en skadesituation är att sätta upp mål och här gäller det att ha olika långa mål, så att man ser att det hela tiden går framåt, så sätt upp dagliga mål (tex vara nöjd med tillvaron, träna rörlighet/styrka), mål för en vecka (öka rörlighet/styrka), en månad (kunna gå till 60%), kanske ett säsongsmål och varför inte ett drömmål (starkare, snabbare än före skadan). Sen gäller det givetvis att ha tåalmod och realistiska förväntningar.

Rehabträningen är  viktig vid skada
Rehabträningen är viktig vid skada